att vara sårad kan vara så otroligt jobbigt. men det kan vara den bästa känslan i ditt liv också. jag vet inte riktigt vad det är för mig men det är väl en blandning mellan båda. det var ju så väntat. jag har så mycket att göra men så lite ork, jag har ingen ork längre att göra det jag ska men jag är ju tvungen. fast jag struntar ju i det ändå. jag mår bara dåligt och jag vill bara vara själv men aldrig får man vara själv heller, jag vill nog egentligen inte vara själv. jag känner så mycket men ändå så lite, jag är lost någontstans på vägen och vet inte hur jag ska hitta tillbaka till det jag en gång var, det jag var för så många år sedan. det är den delen jag saknar av mig själv, just den där delen som försvann.